Flödet svämmar över av husbilar och plåtisar (”campervans”) som är moddade på olika sätt. Höjda chassin, fräna fälgar, grova terrängdäck, blaffiga (men maffiga, medges) extraljus på tuffa bågar i fronten. Man förstår att ägaren verkligen, verkligen gillar sin BIL. Min bil är inte sådan. Och jag gillar inte BILEN. Den är inte särskilt snygg (det…
Italienarna fuskar gärna, verkar det. I vart fall de som bygger husbilar hos McLouis. Alla sågade, osynliga ytor i inredningens plywood är obehandlade, det vill säga skivornas ”ändträ”. Det gäller även bänkskivan i köket. När vatten letar sig in mellan diskhokanten och bänkskivan, eller in under kanten på spisinsatsen, hittar det snart torr, fin plywood.…
Med två diskborstar slog han fram rytmer på ett tvättbräde i polskorna, valserna som vi andra spelade på fioler, nyckelharpor, ett munspel och ett uråldrigt stränginstrument. Jag hade stämt harpan i bilen, knallat upp på kullen, ställt någon fråga om låten de nyss spelat och sen var det igång. Innan de drog vidare till dansbanan…
Polen köper tre ubåtar. Jag cyklar runt en sjö. Solen steker. Först Siljan och Orsasjön. Sedan Vättern (även om vi inte rullade för egen maskin hela vägen). Därefter någon liten obetydlig, onämnd sjö norr om Sala. I dag Runn. Sex lätta motursmil för att få lite svalkande fartvind i hettan. Slutligen en cykeltur ner till…
Den lilla Volvon med den lilla 80-talshusvagnen på kroken kom tillbaka. Några till synes obegripliga manövrar senare hade kvinnan hoppat ur, stod i en lucka i den förvisso glesa raden av bilar. Sticker han nu, tror du? frågade jag Noah. Har han tröttnat – skickar ut henne för att agera backledare och hon glatt: javisst!…
Han har aldrig varit särskilt intresserad av cykling. Ledde spinningklasser för många år sen. Men aldrig trampat på landsväg eller i skog. Och exakt hur det gick till fick jag inte klart för mig, men han skulle köra Vätternrundan tillsammans med Renata Chlumska och någon mer (sorry, minns inte namnet). Och behövde en cykel. –…
Hennes steg mot bilen var försiktiga, trevande. Som om hon inte var säker på att hon hade rätt att närma sig. Hunden i kopplet däremot … Ursäkta, sa hon. Det var först då jag fick syn på henne genom dörrens myggskärm. Tog av mig mina lurar och pausade den brittiska kriminalserien på paddan. Har du…
Kvinnorna i den lilla segelbåten har verkligen fattat. De låg förtöjda i stadshamnen, åt lunch i sittbrunnen. Båten, inte mer än sju-åtta meter, såg ynklig ut bland de stora intill. Nej, inte ynklig. Snarare stolt, om än liten. Båtlivet handlar så lite om båten, så mycket om upplevelsen. Kontrasten när jag fick syn på en…
Mannen bar vit uniformsskjorta, mörkblå byxor. På axlarna någon gradbeteckning. Kaptenen hade just klivit iland. Siktade på den röda boden, hälsade korrekt på mig, knappade in en kod och steg in. Hans paus skulle vara i exakt ytterligare 13 minuter, då fartyget skulle lossa förtöjningarna och segla ut på havet, grodhavet, vill säga. Jag hade…
Vätan åt sig snabbt genom shortsen, kalsongerna. Men medvinden och den vindlande vägen genom det förunderliga landskapet suddade snabbt ut obehaget. Tio kilometer på Scotten mot butiken i nästnästa by, i foppatofflor och genomblöta shorts, gick fort. Lätt. En bra början på en midsommarafton. Ytterligare en mil senare, ett dopp i sjön intill hemmabasen. På…