Den lilla Volvon med den lilla 80-talshusvagnen på kroken kom tillbaka. Några till synes obegripliga manövrar senare hade kvinnan hoppat ur, stod i en lucka i den förvisso glesa raden av bilar. Sticker han nu, tror du? frågade jag Noah. Har han tröttnat – skickar ut henne för att agera backledare och hon glatt: javisst! och så lägger han i ettan och drar! In till Falun, husvagnen studsande genom kurvorna och en och annan pollare nedmejad. Sedan ett bord i solen nere vid ån och en iskall på väg.

Strax står husvagnen prydligt inbackad mellan två träd, i skydd mot morgonsolen. Jag möter paret senare under kvällen och han verkar inte alls ha tröttnat.

Dagen var sol, värme, mat och bad med Noah. Termometern kröp långt över 30 i solen och värmen i bilen härskade. Jag hade inte en chans, kapitulerade redan vid 11. Två kilometer på cykel (för att kontrollera möjligt parkeringsplats för kvällen och natten).