Det skramlade och skakade. Snurrade visserligen, men knappt. Navet dröp av brunsörjlig snömodd och hundarna försvann som blixtar upp i skogen när jag närmade mig. Långt innan jag närmade mig. Den gamla vinterhojen, jag kallar den min Temufixie, är färdig för skroten. Men innan jag gör landfill av den tar jag isär baknavet. Ur trillar…