Kategori: Anteckningar
-
De har bytt fasad på Mörby centrum, noterar jag på väg in mot city. Och hängt upp en ny namnskylt. ”Danderyds centrum”. Jag antar att namnbytet ska höja statusen på hela rasket och få fler att handla där. Jag brukar normalt cykla till stan, men idag sitter jag i röda lilla bilen. Upplevelsen är drömlik.…
-
Man har tagit sig 60 mil söderut. Eller 50. Solen steker. Havet visar sig från sin bästa sida. Du har ätit frukost, gjort enklare så kallad morgontoalett. Dags att ta sig an dagen. Ta sig an, alltså. Dags att göra något meningsfullt av dagen, antar jag att det betyder. Ta vara på. (Eller ”ta tillvara…
-
Fem kor. En tallrik gröt. En kopp kaffe. Frukosten serverad.
-
Jag drog mig verkligen för att sätta mig på cykeln. Det skulle innebära drygt tre tråkiga mil, till stor del i motvind. Alternativet var emellertid värre: uppåt två timmar i Stockholms lokaltrafik. Dessutom var det en vecka sedan jag cyklade och ryggen flaggar försiktigt för att det är dags. Rentav hög tid. Den ovidkommande bilen…
-
Flödet svämmar över av husbilar och plåtisar (”campervans”) som är moddade på olika sätt. Höjda chassin, fräna fälgar, grova terrängdäck, blaffiga (men maffiga, medges) extraljus på tuffa bågar i fronten. Man förstår att ägaren verkligen, verkligen gillar sin BIL. Min bil är inte sådan. Och jag gillar inte BILEN. Den är inte särskilt snygg (det…
-
Italienarna fuskar gärna, verkar det. I vart fall de som bygger husbilar hos McLouis. Alla sågade, osynliga ytor i inredningens plywood är obehandlade, det vill säga skivornas ”ändträ”. Det gäller även bänkskivan i köket. När vatten letar sig in mellan diskhokanten och bänkskivan, eller in under kanten på spisinsatsen, hittar det snart torr, fin plywood.…
-
Hon låter oset från vagnens wokpannor lösas upp i det svala vattnet. Efter några snabba simtag når hon den andra bryggan, men girar ut mot flotten och häver sig strax upp. Ett dyk senare bryter hon ytan, sätter kurs inåt land, mot badstegen. Solen hänger lågt över granarna på andra sidan sjön när hon sveper…
-
Hur får man i sig tillräckligt med energi – eller snarare bränsle – för att kunna trampa en cykel 31,5 mil i sträck med skaplig hastighet? Och njuta av varje kilometer. På fredag släpper vi bromsarna i Motala och rör dem inte förrän vi passerat mållinjen – i Motala – efter just den sträckan. Då…
-
Det skramlade och skakade. Snurrade visserligen, men knappt. Navet dröp av brunsörjlig snömodd och hundarna försvann som blixtar upp i skogen när jag närmade mig. Långt innan jag närmade mig. Den gamla vinterhojen, min Temufixie, är färdig för skroten. Men innan jag gör landfill av den tar jag isär baknavet. Ur trillar 20 små dankar…
-
Det buktar och skevar. Bräda för bräda är trallen utanför entrén på väg. Någon annanstans. Den är klar här. Vill vidare, alldeles uppenbart. Vissa dagar, när den är på särskilt dåligt humör, sticker den barfotafötter. Eller försöker. Så nu måste den ersättas.