Man har tagit sig 60 mil söderut. Eller 50. Solen steker. Havet visar sig från sin bästa sida. Du har ätit frukost, gjort enklare så kallad morgontoalett. Dags att ta sig an dagen. Ta sig an, alltså. Dags att göra något meningsfullt av dagen, antar jag att det betyder. Ta vara på. (Eller ”ta tillvara på” som människor har börjat säga och kallar det utveckling av språket.)

Vattnet i bilen är snart slut, skulle alltså behöva fyllas på. Planen är att åka hem imorgon, alltså är det här sista dagen på västkusten. Så nu gäller det VERKLIGEN att ta vara på dagen, ni vet, fånga dagen, carpe diema skiten ur dagen!

Vad gör jag? Sitter först i bilen och spelar några låtar på nyckelharpa. Pluggar sedan in lurarna i örongångarna, drar igång ”Suhonen möter” och sätter mig bakom bilen, i skuggan av öppnad bakdörr. Sitter i princip på parkeringsplatsen och latar mig, alltså. Därute ligger havet, Nordöarna, gratis färja till Rörö och Hyppeln. Fantastiska miljöer (jag var på Rörö igår). Och jag lyssnar på podd i på parkeringsplatsen. Vaskar upplevelser, kan man tycka.

Men! Bara fram till lunch. Då får det vara slutvilat, då ska jag carpe diema mig över till någon av öarna med stol i näven och sätta mig och titta på hav och horisont.