Vi skulle cykla runt Vättern. Om det inte var grisväder. Det vill säga regn och kyla.

Starten gick 21.04 i den ännu behagliga sommarkvällen. Vi fick snart upp ett skapligt tempo. Eller rättare sagt: Noah fick upp ett bra tempo och jag rullade med. Strax hade vi en kilometerlång svans och Noah drog nästan hela vägen ner till Jönköping. Lyckligtvis slapp vi svansen sen, men den hårda starten hade kostat. Regnet som gjort en försiktig entré efter Gränna tilltog och strax före Karlsborg kom släggan. Magarna hade fått nog av sockerlösning, illamåendet tilltog. Inte en chans att vi skulle få ner mer av den nödvändiga energisoppan. Och utan bränsle tar det stopp.

Vid 23 mil klev vi av. Satt i brytbil i tre timmar, Noah hade punkat i depån eller i brytbilen och fick rulla på fälgen två kilometer till gläntan sen, där bilen väntade. Kallt, blött. Men snart varmt när dieselbrännaren puttrat ett tag.

Vi cyklade inte runt Vättern. Och det var helt planenligt. En sån cykeltur ska vara mysig, inte något man genomlider. Då har man missat själva poängen med hela arrangemanget.