Runntramp

Runntramp

Polen köper tre ubåtar. Jag cyklar runt en sjö. Solen steker.

Först Siljan och Orsasjön. Sedan Vättern (även om vi inte rullade för egen maskin hela vägen). Därefter någon liten obetydlig, onämnd sjö norr om Sala. I dag Runn. Sex lätta motursmil för att få lite svalkande fartvind i hettan.

Slutligen en cykeltur ner till city och middag med Noah vid ån där brandslangar hängde på tork back in the day. Halvmilspromenad tillsammans tillbaka till bilen sen i den falunska Medelhavsvärmen. Lyckligtvis har vinden ökat och bär in lite svalka från sjön. I bilen: ljudet av vågorna som slår mjukt mot stenstranden, av en Porsche GT4 som vaknar till och av tonåringar som stojar förbi för ett kvällsdopp.

Industrihistoria i början av rundan runt Runn. Fremby?
Gräva ner kabeln på min tomt?! Vet hut, televerksmänniska!
Ibland räcker inte rödfärgen. Då får man spä med lite av det vita.
Ljusskygga.
Då och då insåg jag att det finns en cykelbana bredvid vägen. Vid något enstaka tillfälle hittade jag upp på den.
En del av Runn. Eller om det räknas till Dalälven som flyter förbi alldeles intill. Orten heter Torsång.
Ett landskap, bara. I närheten av Torsång – Dalvik tror jag byn heter.
Ont om folk på rundan. Det fick bli ett självporträtt till.
Den såg käck ut bara, Dalviks kvarn.
Farsan var ett stort VW-fan och var särskilt taggad på Kleinbus, ”Folkabussen”. Det här är en T1:a, alltså första versionen i serien som nu har dödats i och med det så kallade samarbetet med Ford.
Han hade nått det stadiet då grunderna sitter och man gärna vill vidare. Han försökte i åtminstone någon timme, men lyckades aldrig komma upp på foilen. Måste varit frustrerande. Men starkt jobbat i den hårda vinden!
Roxnäs udde.
Roxnäs udde.