Bara på väg

Bara på väg

Trettiosex mil är inte särskilt långt. Om du startar i Vallentuna är det inte säkert att du kommer längre än till Tranås. I vart fall inte om du kör du över Oxelösund och sedan följer Bråvikens norra strand till Norrköping, och där förirrar dig i stadens omfattande industriområden i jakt på en parkering för natten, hittar en vid en idrottsarena, slår av motorn, kliver ur och tar några steg och genast konstaterar att den platsen verkligen, verkligen inte är något bra ställe. För ensligt. För dött. Och hur länge ska de här två till synes hemlösa vandra omkring här? Och hur ser deras plan för natten ut?

Platsen sänker dig så lågt att du börjar ifrågasätta hela saken. Men bara för några korta ögonblick. Strax duttar du fram ett alternativ på mobilskärmen. Det råkar ligga i Tranås. 2,5 timmar bort, eller så. Och du kliver upp i förarhytten och vrider om nyckeln och snurrar ut från parkeringen till den där monstruösa, öde arenan och följer kartappen. Skärmkartan tar dig in på villagata efter villagata. Så sänkt är du av erfarenheten på den öde parkeringsplatsen att du först efter en halvtimme, när du rullar på en landsväg i 70, kommer på att du vid något tillfälle har kryssat i valet Undvik motorvägar i kartappen. Så: villagator, småvägar.

Mot slutet ser du dårarnas stumma jakt på Fyran till höger och tänker att det ändå inte var så dumt det här, att rulla genom landskapet som en segelbåt i svag vind. Maklig takt. Du är ju egentligen inte på väg någonstans. Du är bara på väg.

Jag kommer till Tranås hamn. En bil till. Det paret kommer liksom jag från Norrköping (fast de bor där). De siktar på Tyskland.

Mysigt, till och med på en grusparkering i Oxelösund, vid Femörefortet.
Vägen längs Bråviken från Nävekvarn, där jag trakterades med fika hos två vänner, är smal, kurvig, kuperad. Inte att rekommendera för husbilar (och ändå rekommenderar jag den).
Lunchpaus vid Bråvikens strand, i Krokek.
Parkering i Norrköping, vid en monstruös arena. Gott om plats, för all del. Men jag stannade inte mer än fem minuter.
Återigen en grusparkering, men nära vatten, nära båtar.
I Tranås finns förbluffande många fritidsbåtar.
Fyra båtar och en plåtis.
Svartån, 20 meter från bilen.
Tranås. På väg ut mot campingen och badplatsen vid Hätte passerar jag ett gäng ungdomar som grillar på gården mellan två hyreshus (antar jag). En nära oemotståndlig grilldoft hovrade över gatan ovanför. En doft som gärna lockar till sig andra grillsugna. När jag rullade tillbaka mot bilen hade det här färgglada gänget anslutit.
Det finns många vackra byggnader i Tranås, också.
De gick på grund i förra veckan. Lågt vattenstånd eller ett grund som flyttat på sig. Oklart vilket. Mannen i gult fick ”riva hela växelhuset”. ”Nu får vi se om hon flyter.”
På väg ut mot bryggans slut ser jag detta. Kort måste tas.
Vy från bryggans slut. Där ute öppnar sig Sommen och ytterligare en bit bort ligger Hätte bad och camping, åt höger i bild.