Den lilla fiskebåten glider in och äger plötsligt hamnen. En liten segelbåt med ett äldre par lämnar färskvattenbryggan utan dramatik och delar av besättningen på den stora medelhavsvita motorbåten, som väntat på sin tur, blir lätt stirrig. Mannen vid ratten gapar och gestikulerar för att få mannen på fördäck att förstå exakt hur han ska göra när de närmar sig bryggan. Det är inget större spektakel, men ett spektakel.

Hönö lever, utan tvekan.

Doppet strax efter lunch smakar salt och jag flyter högt. Solen steker. Vattnet svalkar.

En öl med en god vän vid bryggan på andra sidan den lilla viken lyfter eftermiddagen ytterligare.