Jag drog mig verkligen för att sätta mig på cykeln. Det skulle innebära drygt tre tråkiga mil, till stor del i motvind. Alternativet var emellertid värre: uppåt två timmar i Stockholms lokaltrafik. Dessutom var det en vecka sedan jag cyklade och ryggen flaggar försiktigt för att det är dags. Rentav hög tid.

Den ovidkommande bilen stod i vart fall och väntade på mig i Kungsängen. En dag före plan (till följd av, skulle jag tro, att den dörrpanel som skulle bytas inte kunde bytas då den nya hade skadats i transporten från Italien).

Jag satte mig alltså på cykeln och vevade igång. Trögt hela vägen, långsamt. Vyerna knappast upplyftande, möjligen med undantag av miljön vid Stäket där Mälaren lyser upp och båtar ligger på rad.