Flödet svämmar över av husbilar och plåtisar (”campervans”) som är moddade på olika sätt. Höjda chassin, fräna fälgar, grova terrängdäck, blaffiga (men maffiga, medges) extraljus på tuffa bågar i fronten. Man förstår att ägaren verkligen, verkligen gillar sin BIL.

Min bil är inte sådan. Och jag gillar inte BILEN. Den är inte särskilt snygg (det är en grå skåpbil från Fiat). Den har ingen särskild attityd. Den sänder inga signaler om status. Det är bara en plåtlåda med hjul, motor, kök och dusch. Och lite andra komfortattiraljer. Men ålrajt, när jag kör den, lagar mat i den, hänger i den, sover i den gillar jag också verkligen min BIL. Så fort den står parkerad hemma i väntan på nästa utflykt är den bara en kostnad och ett besvär. (Men jag gillar förvisso möjligheten den innebär, när den står still.)

I dag fick bilfirman ta över vårdnaden några dagar. Duschblandaren läcker, ”tapeten” som sitter i taket har lossnat på något ställe (miss i monteringen av bakre takluckan), lamineringen på en lucka till ett överskåp bubblar lite. En dörrsida har en liten spricka (troligen en miss vid monteringen). Locket över spisen stannar inte i uppfällt läge (förmodligen inget fel, möjligen en konsekvens av att tillverkaren är italiensk).

Och färskvattentankmätaren visar fel. Det vill säga den visar rätt vid tre tillfällen: när tanken är full, när den är tömd till en tredjedel och när den är tömd till två tredjedelar. Trots att displayen visar procent, 0 till 100 i steg om en procentenhet. ”Det är så den fungerar”, säger kundmottagaren tillika verkstadsarbetaren. ”Så är det i alla husbilar.”

Så varför har man inte en display som visar typ 0, 1, 2, 3? Eller ännu enklare, fyra lysdioder i rad.

Det visste han inte. Men har ingen annan kund noterat och kommenterat detta? Nope. Har aldrig hänt. Så en kund som köper en husbil för säg två miljoner, reagerar inte över att han aldrig kommer att veta hur mycket vatten han har kvar i bilen, trots att den är utrustad med en display för just detta? Tydligen inte. Möjligen, spekulerar jag, beroende på att de flesta ”campar”, det vill säga parkerar, på campingplatser för 500 spänn natten eller mer, med fri tillgång till färskvatten.

(För övrigt finns det en manick för under 2000 som skulle lösa det där (Gobius C). Funderar på att trycka dit en sån, även om jag inser att den knappast skulle ge milliliterprecision.)

Som tur är fungerar dieseltankmätaren inte på samma sätt. För övrigt så drar det där italienska skåpet förbluffande lite soppa. Senaste turen till Strängnäs och Bingsjö klarade vi på 0,8 liter per mil. Och då är uppvärmning av vatten i tio omgångar inräknad.