Han har aldrig varit särskilt intresserad av cykling. Ledde spinningklasser för många år sen. Men aldrig trampat på landsväg eller i skog. Och exakt hur det gick till fick jag inte klart för mig, men han skulle köra Vätternrundan tillsammans med Renata Chlumska och någon mer (sorry, minns inte namnet). Och behövde en cykel.

– Alla cykelhandlare jag kom i kontakt med förklarade exakt vad jag skulle ha för cykel, berättar han.

Men han visste att de hade fel i det mesta, eftersom mannen som han och Renata skulle Vätterncykla med hade mätt och räknat och klurat. Och kommit fram till något helt annat än vad cykelhandlarna föreslog, eller rentav insisterade på att han skulle välja.

Ingen hade lyssnat på honom.

Han blev, som man säger, trött på hela cirkusen. Insåg förmodligen att andra cyklister förmodligen också var det och startade så småningom KBK Bikes i Falun. Som sagt, det hela är något oklart för mig men han vidhåller att han fortfarande, sju-åtta år senare, inte kan särskilt mycket om cykling och cyklar.

– Men då får man ju fråga, vi är ett helt gäng här. Och en av våra mekaniker är kompis med Jakob Söderqvist, så nog finns det kunskap, säger han.

Inte för att skryta eller framhålla butikens höga profil – för det har den. Men han framstår inte som den skrävlande typen. Och på något sätt är det nästan som att han ännu inte riktigt har fattat att han driver en cykelbutik på den här nivån. En butik och verkstad som lockar inte bara motionärer och elitmotionärer, utan Sveriges internationella elit – och blivande elit. Man har såvitt jag förstår bland annat ett samarbete med Hagströmska idrottsgymnasiet (där för övrigt Jakob Söderqvist gick).

Jag köpte ett däck och en slang till Noahs cykel. (”Nu har du samma setup som Jakob Söderqvist, 28 fram och 30 bak”, konstaterade han.)

För övrigt är det som bekant varmt och jag har nog hittat den sämsta platsen att stå på med bilen ever! På en parkering i skogen. Solen når ner, men vinden hittar inte riktigt in. Och bilen lutar trots att jag kört upp fören på blocken. Kylen går för fulla muggar och dränerar batteriet. Jag skulle kunna rulla in i skuggan, men då gör inte solpanelen mycket nytta.

Jag låter bilen stå, rullar på två hjul fyra kilometer ner mot ån, äter middag med Noah på stamhaket. Köper två kulor glass för 90 spänn (!) och ser en del av Falun jag aldrig besökt tidigare. Bästa dagen på resan hittills, trots värmen.