Vätan åt sig snabbt genom shortsen, kalsongerna. Men medvinden och den vindlande vägen genom det förunderliga landskapet suddade snabbt ut obehaget. Tio kilometer på Scotten mot butiken i nästnästa by, i foppatofflor och genomblöta shorts, gick fort. Lätt. En bra början på en midsommarafton.

Ytterligare en mil senare, ett dopp i sjön intill hemmabasen. På verandan en stunds nyckelharpspel eftersom det är midsommar, en lunch med sill, köttbullar och Aalborg, eftersom det är midsommar. Men framför allt gemenskapen i den böljande trädgården ovanför fotbollsplanen, golfbanan.

Strax dans runt stången som rests av den lokala idrottsföreningen, glass och tårta och kaffe. Någon timme senare i trädgården: en justering av bordens placering, tre-fyra meter in i solen. Grillkocken bjöd generöst och barnen stojade, hoppade, gungade, föll i backen och slutligen den traditionsenliga fotbollsmatchen. Barn mot vuxna. De vuxna vann, förstås. Ska det spelas fotboll ska det räknas mål och utses segrare. (Eller om det var barnen som vann den här gången … ?)

Det behövs inte mycket mer, en spellista i blåtandshögtalaren till rabarberpajen sen. Kaffe, te eller annat – efter behag. Spontandans i gräset till en Sven-Ingvars-dänga. Ett program utan ramar, men fast rotat i traditionen, familjen och omsorgen om varandra.